Bränd på halsen trots tre omgångar med solkräm. I augusti. Håhåjaja. Fick frågan ”Hur är det” mer än en gång. Svarade sanningsenligt. Med samma resultat som alltid – någon stannar kvar, en annan blir tyst. Det tråkigaste med dagen var att Ville inte hittade sin spelglädje. Nu funderar han ännu mer på att börja simma i stället. Vi får ta det en träning i taget, antar jag.

Trött så ögonen svider. Det var låååångt hem, men vi åt en mysmiddag på BK innan vi körde, så jag var i alla fall tillräckligt vaken för att allt skulle gå bra.
Nu har jag smort in mig med efter sol, hällt upp ett glas vitt och börjat längta efter morgondagens ingenting.