O, herregud vad jag kan oja mig!

Mitt friskare jag är framåt, ganska ivrig, vill förbättra, ställa till rätta, hjälpa de som behöver hjälp och vara med och utveckla barn, elever och kollegor. Jag kastar mig in i debatter och jag lämnar sällan ett möte utan att alla närvarande vet vad jag tycker och tänker.

Och nu.

Sitter jag här och oroar mig över fredagens efterlängtade konsert. Jag ska se Lundell tillsammans med min älskade Nina och nya vännen Catrin. Vi ska bo tillsammans i ett hotellrum intill Citadellet där konserten är. En kväll som lovar inget annat än glädje, frihet, vänskap, kärlek och underbar musik. Men jag måste ju oroa mig över var jag ska parkera, vad jag ska ha på mig, vilken väska jag ska ha på konserten, vilken väska jag ska packa i, om jag kommer att glömma badkläderna, hur dags jag kan åka hem för att hämta mina killar osv osv i all oändlighet.

JAG VILL INTE VARA DEN LINA!!!

Jag vill vara kapabel, stark och känna att jag gör skillnad i människors liv. I kväll känner jag mig som en spillra av mitt jag och jag önskar så hett att jag snart får kliva på banan igen.