Jag pudrar kanel över latten. Något jag alltid gör (om det inte är kardemumma) men den här gången hände något med mig. Doften förde mig tillbaka arton år i tiden och plötsligt sitter jag i köket i en liten etta i Aspudden. Han har just pussat mig ömt på kinden och skyndat iväg. Iklädd vit skjorta, slips och kostym ska han till jobbet. Kvar i köket sitter jag. Framför mig ligger DN uppslagen på den artikel han valt åt mig att läsa. Intill den står en skål med yoghurt pudrad med kanel och ingefära. Allt jag behöver göra är att njuta. Från kaffekoppen kommer samma doft som nu sprider sig i mitt sinne.

Tack för en av många fina frukostar, Bad Moon Rising.