Jag vet att jag upprepar mig, men för att du verkligen ska förstå.

Ulf Lundell är en del av mina somrar.
Jag minns inte säkert vilket år jag såg honom första gången, men det var något av de första åren på 90-talet. De första konserterna såg jag tillsammans med min dåvarande kärlek och man, Johan. Varje liten stund var fylld av magi. Varje sommar såg vi en konsert, oavsett hur långt vi fick köra, hur mycket det regnade, hur fattiga vi än var.
Sommaren 1997 var jag sjuk i min bipolära sjukdom utan att veta om det. Den sommaren gjorde jag många, många, många underbara och helt vansinniga saker. Jag for fram som ett yrväder och krossade det mesta som kom i min väg. Det allra värsta som hände var att även vårt äktenskap kom i vägen. Men vi hade biljetter till Lundell och den kvällen i Orminge var fullständigt magisk. En kväll jag aldrig kommer att glömma. Tack för att jag fick dela den och alla de andra konserterna med dig, älskade Johan.
Senare den sommaren bjöd jag en man jag aldrig träffat att följa med mig på konsert i Trädgården, Gbg. Även den kvällen blev mycket speciell och ett underbart minne att vårda i hjärtat. Tack Jens.
När jag träffade Sten så var det hans tur att bli min kavaljer. Tillsammans har vi varit på både svettiga inomhuskonserter och picknick-konsterer med barn med hörselkåpor. Den finaste var den Nina bjöd på i slottsmiljö och värme.