Uterummet är och förblir min oas. Vinden ruskar vilt i träden och det är inte alls så skönt ute som solen antyder. Men här inne är varmt, soligt och mysigt. Sällskapet är det bästa – den man jag valt som min, den man som valt mig som sin. Skolstarttrötta barn sitter framför varsin dator/surfplatta och vi låter dem vara ifred. Snart ska jag ta de två mindre med mig upp till TV:n för att titta på skäms-idol. Efter det väntar Broadchurch och skön sömn.

I dag har jag inte orkat något annat än att fylla diskmaskinen och laga mat utöver all körning för Kalles skull. I morgon bitti kör jag igen. Det är så oerhört viktigt att han får en så bra start som möjligt. Hittills har han inte lyckats hitta någon att vara med och det oroar honom mer än han vill erkänna. Älskade.