Älskade Kalle vaknade med migrän i morse. Migränmedicinen vågar han inte ta, så han har ibumetin och paracetamol. Efter ett långt snack i morse fick jag honom att äta frukost och ta tabletterna, sedan vila en liten stund innan vi åkte. Jag fick ändra mina planer och följa med honom till skolan. Där har jag suttit i ett par timmar med mina korsord. Hann också lyssna på en kollega som behövde kräka av sig. När det var rast, pratade jag med Kalle och vi kom överens om att jag kunde köra hem en stund. Vi ska höras av vid lunch och jag tror inte att han kommer att orka vara kvar i eftermiddag, men vi får se förmiddagen som en avklarad utmaning och hoppas på en bättre morgondag. Älskade unge, jag vill att du ska må bra. Nu mår jag illa av att att se hur han har det. Ingen sade att livet skulle vara lätt och det finns de som har det mycket värre. Men jag mår i alla fall illa och det gör mitt gryn också.

Nu måste jag blunda om jag ska orka resten av dagen. Inte heller jag är helt kry, som bekant…