I dag kämpar jag med att göra ingenting. Det kliar i mig efter aktivitet, men så fort jag påbörjar något tar ångesten över mig. Gräsligt frustrerande, men jag antar att det är någon sorts varningssignal och att jag gör bäst i att ta det lugnt. Träningen är ju avklarad, så jag kan slappna av en smula i den vetskapen. Sedan jag lämnade killarna i morse har jag varit på helspänn. Jag önskar med hela mitt jag att K ska klara en hel dag i skolan, men jag känner mig inte säker på det så telefonen är hela tiden intill mig. Två av mina vänner går igenom en helvetesdag och mina tankar vandrar till dem hela tiden. Kramar till er.

Det har strulat med K´s migränmedicin. Det tog närmare tre månader innan vi fick receptet förnyat efter att jag missat sista datum att plocka ut den och nu när vi fått recept var medicinen slut hos tillverkaren. Apoteket i Svalöv gjorde vad de kunde för att få tag i läkaren för att fråga om de fick byta ut den mot liknande, men lyckades inte. Så då har de dammsugit Skånes apotek och hittat en burk i Landskrona. Så snart jag fick beskedet darrade ångestjävulen i mig igen.

Även en superhjältinna som jag behöver en hjälte. Min heter Sten. Nu finns medicinen i hans bil.
Älskad.