Efter kaffe och räkningar kunde jag tänka mig att köra iväg. Havet hägrar trots allt. Men då bangar killarna. Ingen av dem vill åka. Bio och käka i byn räcker för dem. Trots mitt lilla brandtal om hur man skapar barndomsminnen, så såg de mest tonåriga ut alla tre. Håhåjaja. Nu har jag flera alternativ. Jag kan köra till havet alldeles själv (för trött). Jag kan deppa ihop över att de inte vill (tillräckligt deppig sedan innan). Jag kan ta tag i tråden av lättnad och stanna i min soffa (ganska lätt val…). Snark.