Varmaste tack för allt stöd. Jag har känt mig mindre ensam när jag vetat att ni finns därute och skickat tankar åt mitt håll.

Den förvirrade läkaren och den kloka sköterskan konstaterade snabbt att det blir förlängd sjukskrivning. ”Det syns på hela dig att du är stresskänslig.” ”Du behöver KBT för att hitta ditt inre lugn.” ”Men det har jag alltid varit så bra på.” ”Inte nu längre.”

Jag trodde att jag skulle bli glad och lättad, men efter en kort, kort stunds lättnad tog sorgen över och luften gick ur mig.

Det följer en massa måsten på ett sådant här beslut, men det mesta har jag fått undan. Nu ska jag ägna helgen åt vila och gråt. Men först ska jag pussa på Sten som kom hem med rosor och sedan ska vi äta go´mackor. Ville sover hos kompis och jag försöker att inte vara ledsen över det.