I väntan på skolbussen scrollar jag igenom Facebook. Jag lovar, om det inte vore för att fb är ett ypperligt ställe att visa nya blogginlägg på skulle jag på studs stänga ner mitt konto. Blandat med en massa skit om hur flyktingar har råd med mobiltelefon och idioti om hur det är bäst att hjälpa på plats, fylls mitt flöde i dag av bilder på en meteorologs tröja (!) och lyckan över fem miljoner i vinstpengar. Ja, jag har även vänner som lägger ut viktiga, roliga och intressanta bilder och berättelser. Men de försvinner i allt det andra. Dessutom har jag i min vänlista en stor skara som bara läser, aldrig kommenterar. Just nu stannar jag kvar eftersom jag inte vet hur jag annars ska nå ut med mina blogginlägg. Och bloggen lägger jag inte ner i första taget.