Efter en alldeles för tuff förmiddag är det riktigt gott att bläddra igenom gamla foton med småkillarna.

Simningen var skön och efteråt tog vi en tur på marknaden. Så långt, allt väl. Men sedan gick det snabbt utför med fru Magnusson. Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle klara av att handla i en annan affär än den vanliga. Ville var med mig och jag hade ingen lång lista. Men fy för.
Ångesten växte för varje gång vi gick i. Den var hemsk vid kassorna och när jag kom hem (efter att ha lämnat Ville och maten hemma och sedan kört Kalle till pågatåget) hade den slukat mig.
Rasade ner på en pall i hallen och lät tårarna rinna.
Ångest är ett levande helvete.