Här sitter jag och ska snart till att äta sen frukost. Har precis kört Kalle till skolan. Att han börjar 10.10 på måndagar är inget annat än en välsignelse. För oss båda.

Det är två veckor kvar av min sjukskrivning. Vad som händer sedan har jag ingen aning om och jag orkar heller inte tänka på det.

I stället tänker jag att jag skulle vilja gå Kopparhattsrundan på Söderåsen. Utan kamerans krav på förevigande. Jag har redan alldeles fantastiska höstbilder från en promenad för ett par par sedan. Bara jag, en vattenflaska, astmamedicin, mobilen (ja, någon bild kan man väl få ta…) och en vandringsstav. Om jag orkar ta mig ur mörkret. Snälla, låt mig orka ta mig ur mörkret.