Trots en stund på soffan är jag så in i själen trött. Så trött att tårarna vill rinna fritt. Så trött att allt som kommer ur min mun är fräsningar. Allt låter argt, surt, irriterat, ledset, trött, trött, trött. Så trött att killarna offrar spökrundan för att de ser hur jag mår. Älskade ungar, ni är så bäst. Så trött att jag önskar alla omkring mig all världens väg bort om de inte vill kramas, trösta, göra mig snäll igen. Med vitnande knogar och gnisslande tänder tvingar jag mig att laga mat, att sitta upp, att vara vaken.