Klockan fyra på tisdagmorgonen lade vi på luren efter nattens telefonsamtal. Under samtalet hade min skåneresa flyttats från fredag eftermiddag via torsdag och onsdag till ”Jag ska bara sova ett par timmar så kommer jag sedan”.
En exmake i sängen, puss på skäggstubben, en liten övernattningsväska, i tanken rejäla skor och vinterjacka. Pendeltåget till Märsta och bussen till Arlanda. Sista minutenbiljett och mobilsamtal till Skåne ”Jag är i Ängelholm om 70 minuter.”
En flygplansstol och äntligen den fysiska känslan av att lyfta, att flyga, att vara på väg. Ett nytt liv i sikte. Och lackskorna och skinnjackan som inte går att knäppa…
Toaletten på flygplatsen efter landning. Kulturkrocken när alla pratar skånska.
Sten i jeansjacka och liten Corolla. Hans omfamning mjukare än något jag kan minnas.
Kompakt mörker i novemberkvällen. ICA. Fiskgratäng, broccoli, bröd, gräslöksost.
Allt smalare vägar.
Kan jag verkligen lita på den här mannen?
Mitt ute på åkern.
Stjärnhimmel djupare än evigheten och fler stjärnor än jag sett sammanlagt i mitt liv.
I den stunden blev Paradiset Rävetofta mitt hem.

I kväll är det arton år sedan och jag älskar att leva här.