Insåg att det var ett tag sedan jag gjorde någon mindfulnessövning så jag passade på medan jag satt på cykeln. Möjligen en smula fusk att skriva samtidigt och inte bara uppleva, men små steg. Små steg.

Fot: mjuk och varm
Vad: stark
Knä: alltid ömt
Lår: skönt arbetande muskler
Ljumske: varnar för problem igen

Höger
Fot: liktorn på lilltån? Obekväm strumpa?
Vad: kall
Knä: hugger till ibland
Lår: fina grejjer
Ljumske: tyst

Centrum
Muttben: ömt som fan pga ej cykelbyxa
Mage: fasar för situps, missnöjda tarmar
Svank: rännilar av svett letar sig nedåt
Rygg: starkare än på länge, fortfarande och för alltid alldeles för lång
Bröst: tryggt förankrade i svettig sport-bh
Andning: stabil och stark, i bröstet
Dekolletage: pärlsvett
Axlar: väloljade
Armar: befriade från styret
Händer: svettigt greppande mobilen, något darriga
Nacke: knastar oskönt
Mun: torr, öppen
Näsa: rinnig

Ögon: varma

Inrtyck
Doftar: svett, multnande höstlöv, fukt 

Ser: grå november, en solstrimma hopp, utemöbler som kallar på våren
Känner: mer frid än innan övningen, mer frid än innan kroppen blev varmare inifrån, en smula stolthet
Har ork att slutföra passet med hantlar situps på bollen och balansbrädan allt enligt rutinen