Den här gången lockade en säng på psykiatrisk avdelning

Då satt jag där igen mitt i ett avgrundsvrål.

Med händerna på ratten dunkandes kroppen mot sätet så bilen skakade.

Med händerna rivandes i hårbottnen och tårar i kaskader.

Vrålet tar inte slut förrän halsen krampar.

Tårarna är inte slut än.

Lämna en kommentar