I söndags gjorde Ville och jag en tvehövdad snögubbe. I dag har hen bara lite av det ena huvudet kvar och gräsmattan ser ut som skånsk vinter igen.

Ville är hemma med ont i magen. Jag har mitt framfall (öh?). Men jämfört med snögubben mår vi ju finfint. Jag har tom tränat. Tjo!