Det är visserligen min sista chans till sovmorgon den här veckan, men kvart i tolv? Somnade tidigt i går, så det betyder ca 14 timmars sömn. Inte konstigt att jag har svårt att komma ur sängen. Kroppen vill minsann att jag ska vända mig om om blunda. Bara en liiiten stund, men den går jag inte på. Ska bara skriva det här inlägget innan jag tar mig ut i verkligheten…

Huvudet är fyllt av drömrester och märkliga känslor. Kroppen verkar må bättre än i går. Smärtan är inte helt borta, men den är tyst. Kanske ”lite” sömn gjorde susen.

Kalle är hemma i dag,  trots ambitionen att klara en hel skolvecka. Även han vaktar sängen.