När jag till slut vågade krypa ner under täcket, var det med den lilla ängeln i handen.

Sömnen blev orolig, men vi alla sov flera timmar.

När den extra takskiva vi hade på uterumstaket för att fixa en läcka hade flugit av var det riktigt jobbigt. Kulmen skulle inte nås på ett par timmar och jag gjorde mentala listor på hur man hanterar ett kvaddat uterum. Men så tystnade morrandet en smula och vi vågade sova.

I dag är jag tacksam att det inte blev värre. Stens släp tog rejält med stryk men det kan jag inte ta tag i själv. Inte heller vill jag träna. Det blåser fortfarande rejält och det får nog gå en natt till innan jag vill vara i uterummet.

Nu ska jag vila, vila, vila efter fyra speedade dagar.