Svullna ögon, svullna fingrar. Kalla ben under många filtar. Upprepade nysningar och eko i huvudet. Knaster i nacken och tung själ.

Jag kom ur sängen. För att jag hatar bilden av mig själv när jag ligger där på dagtid. Även självförakt kan driva.

Kalles mentor svarar inte på mitt sms. Jag klarar inte av att ringa henne. Så det får väl vara. Mamma ringde. Från julhandeln. Jag höll ihop mig.

När magen kraschade bestämde jag mig för att lägga ner alla tankar på att träna. Inte heller en promenad, vi har för få buskar att gömma sig i längs vägen. Det blev ingen träning i går heller, men jag är väl tillräckligt trygg i att jag kommer upp på cykeln igen att jag kan låta det vara några dagar utan panik.

Sammanfattningsvis, so far, denna måndag – not a good day.