Färg i håret. Vill ju inte skrämma herr Lundell med grå utväxt nu när jag minsann ska sitta på första raden. Ni som läst om gårdagens konsert förstår att jag är en smula nervös inför att sitta just på första rade. Ni som inte läst kan strunta i det. 😉

Just nu förbannar jag min jävla sjukdom. Den kommer i vägen. Den förmörkar min blick, mitt sinne. Den stressar mig och skapar oro. Jag har längtat så länge efter morgondagen. Äntligen, äntligen, äntligen ska jag få se Lundell tillsammans med min Nina och Catrin. Vi ska bo på hotell tillsammans och vi ska ha en helkväll. Och i stället för att vara härligt förväntansfull är jag orolig och nojjig. Rent förbannat!