Jag tänkte – jag behöver ingen vilodag!
Jag tänkte – jag kan träna!
Jag tänkte – jag kan ta med mina barn på bio!

Så jag åt frukost.
Framför skärmen.
Ingen träning.
Så jag dumstirrade.
På skärmen.

Orkade inte kalla på barnen.
Skrev till dem på messenger att komma ner.
Fick en lång, härlig villekram.
Och förståelse.
Ingen ork.
Ingen bio.

Tack älskade barn för att ni förstår mig. ❤