Äntligen skulle jag vara pigg nog att träna. Gårdagen var helt okej och nu har det väl vänt tillräckligt? Så svängde jag benen över sängkanten. Och började hosta. Jag lät som far min och kände mig döende. Tillbaka ner under täcket. Med blandade känslor. Fan – jag behöver verkligen komma igång igen. Jippi – jag slipper!

Nu har jag kramat (!) Olle hej då och satt mig med frukosten intill mig. Olle ska på mellandagsrea med sina kompisar. Jag har mamma i fåtöljen bredvid och försöker engagera mig i småprat.