Efter att ha suttit ensam i köket, lyssnat på musik och färglagt färdigt min firre satte jag mig i fåtöljen i vardagsrummet. Nu har Sten fått öronkatarr av allt mitt prat.

Det är svårt att greppa att jag på riktigt ska krypa ut i arbetslivet igen på måndag. Jag har aldrig tidigare varit sjukskriven så här länge. Inte ens när jag kraschade och fick min diagnos 2010. Morgondagen kommer troligen att fyllas av fasa, men innan dess ska jag lyssna på bok med Ville och sedan sova läääääänge. I morgon ska vi troligen bara häcka framför varsin skärm tills det är dags att äntligen gå på bio.