Glädjen räckte ända hit, men inte längre

Jag fryser.
Tänder ljus, tar på torgvantar, filtar in mig.
Men kylan kommer inifrån. Om man äter halvtinade blåbär i ett artongradigt kök, kan det bli så.

Jag fryser.
I kylan bor en massa ledset. Klumpen i magen, tårarna i halsen. Oro, stress och bedövande trötthet. Det har tagit hårdare på mig än väntat att börja jobba. Och i morgon ska jag till psykiatrin. Kanske ska gå och lägga mig redan nu…

Lämna en kommentar