En dag den här veckan. En enda dag. EN. Kom Kalle iväg till skolan. En. I den här takten kommer det att ta minst fem år för honom att fixa gymnasiet.

Jag vill gråta. Jag vill prata honom till rätta. Jag vill gråta mer. Mest av allt vill jag kunna få hans huvudvärk att flyga all världens väg. Men jag har bestämt mig för att göra mitt bästa för att inte låta hans skolfrånvaro styra mitt liv. Så jag släpper det ledsna så gott det går och kryper ner under täcket igen. För att jag kan. För att jag behöver vila.