Om man har sovit till tolv en dag och elva dagen efter är det väl helt självklart att man måste gå och lägga sig vid nio på kvällen?

Livet är fint, men det kan kännas en smula kort ibland. I alla fall det vakna livet.

Nåväl. Jag är tacksam att jag har kunnat sova nu när jag så väl har behövt det. I morgon är det simning och om vi får till det blir det även pulkaåkning.

Olle har varit på Väla med sina tjejer och sover i natt i Kågeröd. I går natt sov han utanför Röstånga. Jag saknar honom galet, men inser att jag är tonårsförälder och får leva med saknaden. Desto mysigare att lyssna på bok med minstingen innan natten tar över.

En fin fredag som slutar gott.