En mycket kär vän ringde i dag. Hon ringde i tjänsten för att prata med mig som Kalles mamma, men vi fick även en god stund att prata om annat. Så gott att jag har fina vänner som finns kvar trots att vi inte umgås.

Kvällens burgundiska gryta blev riktigt, riktigt mumsig och uppskattades av hela familjen. En fin stund vid köksbordet är värd hur mycket som helst nu när familjen går var och en till sitt på kvällarna. Själv ska jag snart sätta mig framför en målarbok och bara slömåla med markerpennor medan jag lyssnar på chiclit. Alldeles lagom avancerat när ögat bultar och bränner.

I morgon hoppas jag vara tillräckligt frisk för att jobba mina två timmar i förskolan. Efter det kan jag hålla helg. Och i helgen tänker jag minsann träna så svetten rinner. Det var ju ett tag sedan jag kunde bjuda på en svettbild. Tjo!