Kör tidigt för att hinna handla nästan färdigt innan Ville kommer till ICA från skolan. Väntar på att få panta flaskor. Kramar en god vän. Pantar. Går in i affären. Ser att det är extrapris på rätt bröd. Plockar på mig tre påsar. Ser att det är kupongrabatt på en hel massa bra saker. Har så klart inga kuponger. Troligen direktreklam. Muttrar och fortsätter. Ägg, mjölk, yoghurt… Vid mandeln böjer jag mig till golvnivå, reser mig snabbt och får hålla mig hårt i kundvagnen för att inte ramla. Förklarar för en undrande liten tant att jag har problem med kristallerna i örat. Stannar och pratar med henne en god stund. Fortsätter i gångarna och ser fler kupongerbjudanden. Plockar två kycklingar till extrapris när bekant I kommer fram och börjar prata kuponger. Trevlig anställd hör oss när jag säger att vi inte fått några kuponger och går genast och hämtar ett häfte till mig. Och nu börjar helvetet. Som en negativ skattjakt. Bläddra i häfte, hitta intressant kupong, leta efter varan, riva ur kupongen ur häftet. Plocka på mig det andra jag ska ha mellan fynden. Kollega E är på samma jakt och vill prata lite fackligt. Fd kollega kommer och kramas lite. Vid frukten kommer Ville. Älsklingen. Nu är vi två som kan fortsätta leta, svettas och förtvivla. Lyckligt upptäcker han att vi har kuponger även på godis. Vi lägger påse efter påse i vagnen och jag ringer Kalle och Olle för att fråga om de vill ha kuponggodis och i så fall vad. Nu tar jag av mig jackan. Redo att lämna kundvagnen och gråtande köra hem. Men jag samlar mig och till sist hamnar vi i kassan. Ville packar upp på bandet och jag packar i papperskassar och betalar. Lämnar alla jävla kuponger och konstaterar nöjt att vi fixat närmare 300 kr i rabatt på saker vi ändå skulle köpt. I bilen kollar jag kvittot och vi bestämmer att de 299,03 kronorna var en bra betalning för de extra tjugo helvetesminuterna i affären.