I dag skulle jag vila. Det går bra rent fysiskt, men i mitt sinne pågår ett race. Tankarna från gårdagen tumlar vidare. Någon har sökt mig i jobbet och vill att jag ringer tillbaka. Men jag jobbar inte fackligt förrän på måndag och jag behöver innerligt min vilodag. Så upptäcker jag att Viasat skickat sms om obetalda räkningar på hemtelefonen. Hade ingen aning om att det gick. De har även försökt få kontakt med oss och jag hittar inte räkningarna som troligen även de kommit som sms. Orkar inte ta tag i det. Lämnar till Sten som har lång jobbdag. Då ringer skolsköterskan som just träffat Olle och berättar att han fått en läkartid och kan jag komma med? All denna oro som kommer med barnen. Så jag stannar under täcket, kallar på Ville som är hemma med illamående och vi lyssnar till slutet på vår bok. Kalle är i skolan. Allt är inte mörker. Men tillräckligt mycket för att tårarna ska rinna när jag skriver.