Nu har jag bestämt mig definitivt. Hur kul det än var med zumba, så är det inte för mig. I dag kunde jag simma helt obehindrat utan att knäna värkte. Simningen och så lite värk som möjligt är viktigare än en timmes rolig dans i veckan. Så. No more zumba, men en riktigt skön kilometer i bassängen. I dag var det trångt och jag vet inte hur många gånger jag klappade på någons arm eller ben. Men allt sicksackande gav väl några extra meter i kroppen. Nu väntar jag på Ville och jag lovar att det här är en av veckans skönaste stunder.