Ville blev hemma från simningen i går på grund av huvudvärk. När det var läggdags kom han ner och frågade om han fick sov i kläderna. Liten kropp skakade hysteriskt. ”Som om jag är kall inifrån och hela vägen ut, kan jag ta en dusch?”. En lång dusch senare hittade jag honom på locket till toastolen, invirad i handduken med huvudet hängande. ”Mamma, jag mår inget bra.” Fram med termometern som visade 38,8. Nu ligger min lille på soffan och kämpar med att dela glassen i ätsmå bitar. Mammas älskling. Jag är glad att jag inte ska jobba förrän sent i eftermiddag. Dessutom är Kalle hemma och kan hålla ett öga på lillebror när jag kör.

Själv hoppade jag över träningen i går för att kroppen kändes skum. I dag har jag kollat tempen och det är okej att trampa på, så jag tar mig ett pass medan jag är frisk nog. Om jag har tur så har jag redan haft Villes virus tidigare så att jag kan hålla mig på benen, men det törs man ju inte räkna med.