Hela jag badar i ångest. Den börjar i magen och sprider ut sig som vatten från en överfylld tvättsvamp. Den sipprar stilla genom musklerna. Den rusar som en demon i blodet. Det enda jag vill är att ta ett par Sobril för många, lägga mig i fosterställning och bli vaggad av Sten. Sedan sova drömlös sömn i några dygn.

I stället klär jag mig i träningskläder, ställer en pall i hallen, tar fram sax och kam och sätter en unge på pallen. Stackars barn, vem vet hur de ser ut om ett par timmar?