Skolveckan började med stort hopp om högre närvaro för Kalle. Den slutar med att han varit hemma tre dagar den här veckan. Jag gick upp kvart i sex för att hinna träna innan jag skulle köra honom till vårdcentralen för att lämna blodprov och sedan lämna honom vid skolan. I stället sitter jag här och gråter. Han kommer inte iväg i dag heller. Nu ska jag snart köra till förskolan. Med rödgråtna ögon och huvudvärk. Men, vad kul.