Jag har haft en bra dag med mycket vila, skön samvaro med familjen och väldigt få jobbtankar. Även i morgon är jag ledig och trots att jag har lönesamtal på fredag, så känner jag ingen oro inför det. Snart ska jag mysa i sängen med Ville och vår ljudbok. Dagens bästa stund av närvaro och kärlek.

Och ändå.

Den här jävla kvällsångesten.

Som en centrifug av oro i magen. Klåda på armarna. Lätt illamående.

Den gör att jag tappar fokus. Lusten till livet mattas av. Jag kan inte ta mig för något. Allt jag vill är att somna. Sova. Sova. Sova. För jag vet att när jag vaknar är den borta igen.

Dö, ångesthelvete. Dö.