Det blev för mycket i går.
Vaknade låg, låg, men kom ur sängen ganska lätt.
Körde Olle till bussen. Bil körde in framför mig när jag väntade på att bussen skulle hämta Olle. Kvinna kom till bilen, frågade om Olle var pandaförsäljare. Ja. Det visade sig att hon letat och letat efter oss. Hade tom tänkt ”annonsera efter er”. Killarna hade räknat fel när de skulle ta betalt och hade fått 90 kronor för lite. Gulligaste gärningen på länge. Hon körde till Svalöv för att hämta ut pengar och bad mig komma till henne när jag kunde.
Körde hem. Tränade. Väckte Kalle.
Kalle kom halvvägs ner för trappan innan ”jag har migrän” hördes trots att han varit uppe ett par timmar tidigare och tagit tabletter. Han var hemma i går. Han får börja tio för att öka chansen att han åker till skolan. Har exakt lika hemskt hög frånvaro trots det. Jag. Orkar. Inte. Konflikt. Jag orkar ännu mindre. Tårarna rinner.
Vill fly. Kör och hämtar pandapengar. Lägger dem i facket i bilen där jag alltid har kontanter till tiggare.
Hem och duschar med tårarna som tvål. Tänker gå och lägga mig igen. Skita i den här jävla dagen. Gör frukost. Äter. Bloggar.
Nu blir det soffan. Bättre än sängen.