Den här dagen kan ses som ett misslyckande. En onödig dag där inget blev gjort. En dag i dimma.

Eller så kan den ses som en lyckad dag av vila. En nödvändig dag där jag fick ladda de berömda batterierna. Men fortfarande – en dag i dimma.

Nu är det snart dags att ställa tillbaka klockorna. Nu är det snart underbar vårdagjämning. Nu är den tid på året även jag längtar efter. Men jag hör till de som lider av vårtrötthet. Jag blir alltid extra trött när ljuset återvänder. Vissa år blir tröttheten till depression och det är alltid på våren jag blivit långtidssjukskriven. Återvändande ljus i kombination med fel sköldkörtelvärden känns så där. Att jag måste vänta till april innan jag får träffa läkare känns trist. Men det är väl bara att gilla läget. Och fortsätta vila så mycket jag bara orkar. I morgon och på onsdag är det jobb, sedan kan jag vila igen. Tjo!