Hela systemet stängde ner och jag har sovit till halv tolv i dag. Fortfarande genomledsen och helt orkeslös. Struntar i träningen. En dags uppehåll mer gör nog ingen skada. Struntar i att duscha. Jag kan sätta en mössa på skallen när jag kör till byn. Skjuter upp städningen en dag. Genom tårar ser man inget damm.

Men jag måste packa upp och jag måste handla mat. Kalle följer med till affären. Han får vara min livvakt, mitt skydd, min trygghet.

Nu ska jag äta frukost och titta på TV. Ingen far väl alltför illa av att jag fortsätter lata mig ett tag till.