Nu har vi lovsjungit guden och gratulerat sonen på uppståndelsedagen. En onödigt långtråkig gudstjänst där knappt någon glädje kunde skönjas trots detta stora mirakel. Men min fina Kerstin sjöng i kören och det var så gott att få krama om henne. Nu har jag just täckt spishällen med illaluktande mjölk. Dags för kaffe, således.