I år är det svårare än på många år. Min kropp VÄGRAR ställa om sig till sommartid trots att jag kämpar med att hålla rutiner efter klockan och inte viljan. Detta leder till att jag mår sämre psykiskt än jag gjort på flera veckor. Jag är liten. Jag är skör. Jag har svårt att hålla inne tårarna. Mina ben skakar av nervositet inför dagens arbetsplatsbesök. Skakande ben är inget vidare när man ska prata inför folk så jag får hålla mig i bakgrunden om jag alls ska klara av uppdraget. Och klara av det ska jag. För jag vill jobba. Om så bara fem timmar i veckan. Jag vill vara en del av samhället. Jag vill göra skillnad.