Två timmar efter jag ringt vårdcentralen ringde de tillbaka. Två timmar. Dessutom fick jag snudd på skäll för att jag inte låtit kolla upp Villes allergi tidigare. Här satt jag och trodde att egenvård var inne.

Så. Jag var lite sen in på ICA, men där fanns ingen Ville. Sol och skönt ute, så jag tänkte att han drog benen efter sig eller stannade på skolgården. Men när han stannar på skolgården brukar han hitta en telefon att ringa mig från, så en liten oro gnagde i mig när han fortfarande inte kommit kvart över två. 14.17 ringde det så äntligen i fickan.
Liten, liten röst i andra änden: ”Hej mamma, det är Ville. Det har varit en beväpnad man på Skolgatan så vi fick inte gå ut. Sedan fick vi gå och jag är hemma hos Axel nu.”
Mamman: ”Å, fy, vad läskigt! Eller, vänta. Det är ju första april. Du skämtar med mig?”
Liten, liten röst: ”Nej. Det är inget skämt.”
Så fortsatte samtalet med mer information, en massa tröstande och Villes försäkran att jag kunde fortsätta handla. Jag ringde Sten men han hade inget hört. När jag kom hem såg jag på mobilen att skolan skickat information redan 14.10. Cred till dem.
I bilen på väg hem var nyheten om en beväpnad man i närheten av en skola i Svalöv första nyhet på p3 och Ville bleknade lite i baksätet.
Nåväl. Inget hände. Polisen har allt under kontroll. Polis och skola verkar ha hanterat saken på ett bra sätt. Nu är det mitt jobb att lyssna på mina killar. Mina trygga, fina killar.