På bilverkstadens hemsida står att de öppnar 7.15. Sten körde i god tid med den läckande kylaren för att hänga på låset. Och nog får han hänga, alltid. De öppnar inte förrän åtta. Företagshemsidor som inte uppdateras borde automatiskt brinna upp efter viss tid. Som ledtrådarna på Fort Boyard. Tur för personalen att det är Sten som sitter i en kall bil och väntar, och inte jag.

Här hemma är det skit att vara igen. Jag hade väckning klockan sex för att väcka Sten och sedan kvart i sju för att hinna äta frukost innan barnen skulle köras till skolan. Men mitt i frukosten meddelade Ville att han har huvudvärk och måste vara hemma. Det gav Kalle en halvtimme till i sängen. Han tog huvudvärkstabletter och vilade en stund, men se det räckte inte. Han kommer inte heller att åka till skolan. Återstår Olle som börjar nio. Jag kunde alltså ha sovit till åtta.

Jag vet verkligen inte hur jag ska klara det här, morgon efter morgon efter morgon efter morgon. Jag mår fysiskt riktigt illa och halsen snör ihop sig i ledsen oro. Tårarna bränner men jag kan inte släppa fram dem för jag vet inte hur det slutar då. Så jag biter ihop, sväljer, tittar i taket…

Efter att jag lämnat (alla tre) barnen i Svalöv hade jag planerat att köra till Eslöv och simma. Nu vet jag inte riktigt var jag ska hitta kraft till det när båda killarna är hemma. Men jag tar med väskan och hoppas på det bästa.

(Till Kalle: Det är inte ditt fel att du får huvudvärk, även om det finns saker du kan göra för att undvika att det händer så ofta. Vara utomhus, inte sitta framför skärmar så mycket, inte sova hela förmiddagarna, äta flera gånger om dagen men inte så mycket varje gång, t ex. Och när du får migrän kan du ta migränmedicinen. 
Eftersom det inte är ditt fel att du får huvudvärk, så är det inte ditt fel att jag är ledsen och orolig. Jag är ledsen och orolig för din framtid för att jag är din mamma och jag älskar dig. Det är svårt att oroa sig för någon man älskar utan att bli ledsen. Jag älskar dig och hoppas att du mår bättre i morgon.)