I dag blev jag påmind om varför det är en dålig idé att jag tar med frukost och lägger mig i sängen igen efter att ha kört till skolorna. När frukosten är slut kryper jag ner under täcket och låter TV:n vara på. Vissa dagar sover jag sött någon timme, andra dagar blir det som i dag. Jag har drömt och när jag försökt ta mig ur drömmarna har jag knappt lyckats. Första gången gick det hyfsat bra. Jag drömde att Kalle kom in i rummet och sade att han ville till skolan och när jag försökte svara honom kunde jag inte kontrollera kroppen. Det kom sludder ur munnen och jag insåg att jag vaknat utan att kroppen hängt med. Kastade med huvudet, mitt sätt att vakna fullt ut. Det lyckades. Men så somnade jag igen. Drömde samma sak men den här gången kunde jag känna Kalle sätta sig på sängkanten. Försökte kommunicera med honom men kom inte loss ur mitt huvud. Insåg att jag drömde och försökte kasta med huvudet. När det inte gick hamnade jag i en gräsligt obehaglig upplevelse av att inte kunna kontrollera kroppen över huvud taget. Att bara vara en själ, ett sinne, fast i mörker. F.R.U.K.T.A.N.S.V.Ä.R.T.