Januari: Fel på skölkörtelvärden.
Februari: Remiss från psykiatrin till vårdcentralen.
Mars: Jag kollar vart remissen tagit vägen.
Apil: Läkarbesök.

Läkarbesök där läkaren frågade tusen och en fråga om min bipolära sjukdom för att när jag pratar om den allt förgörande Tröttheten säga ”Jag tar bara hand om det somatiska, det andra får ju psykiatrin ta.”. Sedan en snabb koll av halsen och ny provtagning. Tack för i dag. Tack för inget. Tack. Så. Jävla. Mycket. För. Inget. Värst av allt – jag tror att han blev underhållen av min bipolära historia, varför skulle jag annars tillbringa tjugo minuter med att dra den?!?!?! VA???