Det blev en märklig dag, det här. Mitt i alla tårar var det dags att göra Villes födelsedagsutflykt. Och som vanligt – är jag ledsen blir alla andra på mer eller mindre dåligt humör. Men för Villes skull samlade jag ihop mig och vi lyckades få en fin kväll tillsammans hela familjen. Först sköt vi på blåblinkande västar i 40 minuter, sedan blev det middag på Novas restaurangtorg.

Väl hemma drog tårarna igång ett nytt race. Det enda jag kan göra nu är att hoppas på en gladare morgondag.