Nu har jag äntligen landat för en stund. Jag sitter i min älskade uterumssoffa och dricker cappuccino med kanel. Solen gör inte ont längre. Tårarna har tagit en paus. Familjen är samlad och i ugnen puttrar revben. På något sätt behöver jag lyfta mig så högt att jag når ända till söndag kväll. Söndag kväll när huset är färdigstädat, kakorna bakade och uppätna, gästerna har kommit och gått. Jag tror att det blir Winnerbäck till vinet i kväll. Eller Lundell. Det behövs en hjälte som stöd.