Besvikelsen när Kalle säger ”Jag har migrän” ännu en morgon.

I dag har jag skrikit och gormat på honom. Jag vet att jag borde låta bli. Men hur ska jag kunna bara se på när han kastar bort sitt liv? Jag kan inte berätta mer om hur allt är utan att hänga ut honom och det vill jag ju inte. Men jag kan lova att jag gör vad jag kan trots att jag är så nära. Så nära. Att lägga mig platt och ge upp.