Paniken byggde sakta upp i mataffären. Ökade när Olle ringde för att fråga om han fick åka till Kågeröd. Blommade ut fullt när jag missförstod Ville. Halvvägs hem kom tårarna och illamåendet. Nu kan jag inte sluta gråta och jag orkar inte gå in. Tack och lov så är Kalle hemma och packar upp maten.