Det gick så in i bängen bra! Kalle var lugnet själv under hela sjukhusbesöket. Halvtimmen i magnetkameran kändes som max tjugo minuter och Kalle låg blick stilla hela tiden. Imponerad satt jag intill med hörlurar på och en intressant tidskrift utan häftklamrar i knät. Nu festar vi loss på Burger King innan vi kör hem och slappar.