Så här kan jag inte ha det

Det här håller inte. Men vad/hur ska jag göra i stället??

Dagen började bra. Sovmorgon och en Kalle som åkte till skolan med sin presentation i knät. Och så raset. Helt, totalt genomledsen. Tårar, snor, skakningar. För att det blev fel när jag skulle svara i telefonen. En till synes mycket liten motgång, men ett stort monster i min verklighet. Tröstad av Ville. Tröstad av mig själv. Frukost. Så ringde vårdcentralen tillbaka en gång till och jag fick bekräftat det jag trodde. Fick till och med beröm. Ont i knät men lyckades motionscykla på lågt motstånd i en halvtimme. Hantlar och sit-ups. En liten gråtdipp i duschen men i övrigt stark igen.

Jobbmejl som krävde uppringning. Jobbsamtal i ungefär en halvtimme. Inget svårt. Ganska basic och vi var överens. Bestämde ny tid för samtal i morgon. När vi lagt på och jag svarat på ett par mejl kände jag klumpen i magen växa. Kramp i magen och klumpen drog norrut mot halsen. Jag har inte släppt ut den än för jag orkar helt enkelt inte gråta mer nu. Risken är att den växer till panik om jag möter nytt motstånd. Jag får väl hålla mig lugn på något sätt resten av dagen.

Sammanfattning: bra, motstånd, krasch, bra, jobb, krasch

Det här håller inte. Men vad/hur ska jag göra i stället?

Lämna en kommentar